Brev till Oskar Schlemmer (1888–1943), juni 2025

Kära Oskar,

Vi har aldrig mötts. Ändå tar jag mig friheten att skriva det här brevet till dig. Du dog tjugoett år innan jag föddes. Om vi backar ytterligare lika många år tillbaka i tiden kommer vi till det då ditt epokala avantgardistiskta mästerverk Triadiska baletten framfördes för första gången. Det var på Stadsteatern i Stuttgart, lördagen den 30 september 1922.

Du och dina kolleger, dansduon Elsa Hötzel och Albert Burger, framförde tolv danser i arton kostymer under tre akter; en gul, en rosa och en svart. Kostymerna, som var uppbyggda utifrån de tre grundformerna cirkeln, rektangeln och triangeln, har i efterhand skildrats som ambulerande arkitektur. I publiken satt dina lärlingar och lärarkolleger från Bauhaus Weimar inklusive Walter Gropius och Paul Klee.

Men det vet du ju bättre än jag. För du var där. Själv har jag bara sett föreställningens kostymer på ett museum. Det var sextiofem år senare på Stedelijk i Amsterdam. Jag fann konceptet högst fascinerande. Kanske bidrog intrycket till att jag året därpå började studera scenografi. I Birmingham av alla ställen. Med mig i bagaget hade jag utställningskatalogen från Stedelijk. Vad jag skrev min första uppsats om? Triadiska baletten förstås.

Under några höstdagar 1988 satt jag i Birminghamarkitekten John Madins brutalistiska mästerverk Central Librarys oranga interiör vid Chamberlain Square och skrev om din modernistiska balett. Jag läste om Gropius och hans bild av arkitektur som det ultimata konstverket och hans intryck av dina kostymer som rörlig sådan.

Central Librarys monumentala gestaltning bestod av en geometriskt baserad inverterad zigguratform i betong. På något märkligt sätt upplevde jag att byggnaden korresponderade med dina kostymer, som ju också är geometriskt uppbyggda. Hur är det att befinna sig i dem? Kanske liknar upplevelsen den som erbjöds i Central Library.

Om uppsatsen finns kvar? Nej tyvärr. Jag bytte skola och stad illa kvickt och hann inte få inlämnad text i retur innan tåget till London avgick. På den tiden fanns varken digitala redskap eller elektronisk kommunikation. Man skrev på papper med hjälp av en skrivmaskin, vilket, som du vet, var tidskrävande och krångligt. Min uppsats om ditt verk fanns bara i ett exemplar som nog hamnade i en lärares papperskorg.

Om biblioteket finns kvar? Nej tyvärr. Central Library som var byggt i början av 1970-talet revs 2015, trots att dess besökssiffror var bland de högsta i landet. Varför det revs? Totalt obegripligt.

Under de decennier som har gått sedan du lämnade jordelivet har olika rörelser uppstått ur den modernism inom vilken du var pionjär. De har gett upphov till arkitektur som reglerat städers invånares rörelser på sätt som kan liknas vid dem som Triadiska balettens kostymer applicerade på sin koreografi.

En stor del av denna arkitektur har redan förintats liksom de rörelsemönster de möjliggjorde och begränsade, och de kollektiva minnen de utgjorde. Ibland byggs hus och områden som på ytan ska efterlikna modernismen, men saknar dess funktioner och essens. Gropius skulle vända sig i sin grav om han såg den.

Ditt verk Triadiska baletten har med nöd och näppe överlevt. Eller har det verkligen det? Det beror på hur man ser det. Forskare på högskolor och universitet världen över skriver böcker, vetenskapliga artiklar och doktorsavhandlingar om din livsgärning.Triadiska baletten har uppmärksammats på många sätt och undersökts utifrån ett antal synvinklar. Flera av dem behandlar relationen mellan kostym och koreografi och det faktum att det på sätt och vis är kostymerna som koreograferar. Den har analyserats ur såväl scenkonstnärliga som arkitekturteoretiska perspektiv. Verket har således alstrat teori. Man kan säga att det numera är teori. Och praktik.

Kanske undrar du hur dess kostymer hamnade i Amsterdam. När du dog var de ju på Museum of Modern Art i New York där de hade medverkat i Bauhausutställningen 1938.

Där var de skyddade mot den socialnationalism som hade konfiskerat flera av dina målningar och stämplat dig som degenererad. Någon gång under 1950-talet lyckades din konsts upphovsrättsinnehavare få kostymerna i retur från New York. De visas permanent på Stadsmuseet i din hemstad Stuttgart. Till utställningen i Amsterdam var de bara tillfälligt utlånade. Förresten var det kanske kopior jag såg. Originalen är och ansågs nog redan då vara för sköra för transport.

Kopior av kostymerna, tillverkade av din dotter Jaina, som blev scenograf, visas nu permanent på Museo Rina Sofia i Madrid. Ditt barnbarn Raman Schlemmer som du aldrig fick träffa, har sett till att de finns där och är i sällskap av Picassos Guernica.

Många är de scenkonstnärer och forskare som skapat nytolkningar av Triadiska baletten.

Bland annat har Bayerische Staatsoper spelat den i två långa sessioner mellan 1977 och 2014. En betydligt mindre ensemble, Theater der Klänge i Dusseldorf, har sedan 2014 satt upp den i två versioner.

Att hantera ditt arv verkar inte ha varit helt lätt. Den enda filmdokumentation som gjordes under din livstid anses vara försvunnen. De slags scenanvisningar i form av anteckningar som finns kvar efter dig är högst svårtydda. Som du berättar i ett brev från 1926 var en av dina koreografimetoder att inför de medverkande dansarna själv dansa igenom hela föreställningen inför att repetitionsarbetet skulle påbörjas. Det verkar ha varit ett konstruktivt sätt för dig att kommunicera din vision. Dock har metoden gett eftervärlden huvudbry kring koreografins egentliga gestaltning.

Ett halvt sekel efter det att din Triadiska balett hade haft sin urpremiär i Stuttgart gjorde koreografen Margarete Hasting en filmatiserad version av den. Minns du henne? Jag undrar så om hon hade sett någon av dina versioner av Triadiska baletten. Hon var elev till den expressionistiska dansens centralgestalt Mary Wigman som – trots att ni utgjorde varandras konstnärliga motpoler i en polariserad värld – såg till att din föreställning blev spelad i Dresden den där sensommaren 1923 då inflationen var skyhög, pianisten krävde sitt gage i guld och det knakade i fogarna mellan dig och dina kolleger Elsa och Albert. Var det efter den föreställning de tog flera av orginalkostymerna som pant för utebliven ersättning varpå dessa senare brann upp?

Hastings version från 1970 har över åttahundratusen visningar på Youtube. Jag undrar så om du skulle gilla den. Den följer på många sätt dina ursprungliga intensionen. Men jag tvivlar på att du skulle godkänna koreografin, hur den korrelerar med kostymerna och vice versa.

Inför urpremiären i Stuttgart hade du tillsammans med Elsa och din bror Carl ägnat många timmar åt att i din ateljé i Cannstadt och på Bauhaus tillverka kostymerna. Ni kombinerade en kontrastrik variation av rigida material som celluid, plywood, stelnad papier maché och metalltråd med mjuka flexibla som till exempel gummi och vadderad siden. De olika materialen och formerna inklusive dessas viktdistribution utgjorde unika kombinationer av rörelsebegränsningar och möjligheter för dansarna.

I en artikel publicerad inom ramen för Bauhaus hundraårsjubileum 2019 diskuterar professor Jörg U. Lensing, som driver Theater der Klänge, en del av den problematik som uppstått i de nytolkningar som gjorts och som handlar om relationen mellan kostym och koreografi.

Inför sin egen tolkning hade han och hans team inte möjlighet att på ett för ändamålet konstruktivt och grundligt sätt studera de kostymer som på Stadtmuseum Stuttgart finns bevarade. Stor del av den kunskap som varje scenkostym bär på, finns, som du – om någon – vet, på dess insida. Denna tycks inte ha tillgängliggjorts för Lensing och hans team. En annan av kostymernas kunskapskälla finns i de material de består av. Även denna kunskap kan vara svår att tillgodogöra sig om man inte närmare kan undersöka kostymerna, dess delars eventuella flexibiliteter, rigiditeter, vikter och annat, utan bara se dem på håll i en utställning.

Som komplement till att betrakta några av de på Stadtmuseum Stuttgart utställda kostymerna från utsidan har Lensings team inför sin tolkning av Triadiska baletten noga studerat de orginalfotografier och den korta filmsekvens som finns bevarad.

De upptäckte då en diskrepans mellan orginalkostymerna och Hastings version gällande kostymernas förmodade stelhet. Eftersom det till stor del är kostymerna som – genom de begränsningar de utgör – styr koreografin, får diskrepansen gällande kostymerna konsekvenser även för koreografin varpå en brist på överensstämmelse mellan original och nytolkning uppstår även gällande koreografin. Detta skulle kunna liknas vid den problematik som uppstår när modernismens arkitektur efterliknas utan att dess essens och funktioner tillvaratas.

En annan forskare som gett sig in på att tolka Triadiska balettens kostymer är Pavel Karpaschevich. Det gjorde han under en masterutbildning på Bauhausuniversitetet i Weimar. Resultatet presenterade han på en konferens i Montreal 2018, då han var doktorand på KTH i Stockholm.

Karpaschevich och hans teams intensioner var att skapa en nutida tolkning av ditt arbete. De ville studera relationen mellan kostymen och människan i rummet på ditt sätt men utifrån sin samtid. Utifrån ny interaktiv design ville de göra en uppdaterad omtolkning av kostymen och förnya snarare än att återskapa. De var måna om att bevara orginalkostymens rörelsebegränsningar och dito möjligheter.

Noga lät Karpaschevichs team professionella dansare beskriva de upplevelser de hade av att röra sig i kostymerna. På de upptäckter som gjordes baserar han sin nytolkning som till skillnad från Hastings och Lensings arbeten inte var tänkt att resultera i en publik scenkonstnärlig produktion. I Karpaschevich fall handlade det om vetenskaplig forskning.

Den figurin som Karpaschevich har valt att fokusera på är den som du kallade för Drahfigurinen. Jag kallar den Metalltrådsfigurinen. Den är en essentiell del av Triadiska balettens tredje akt, den svarta. Karpashevich betonar dess fututistiska aspekt. Han ser figurinen som en personifikation av den elektrifiering som vid din tid var relativt ny och utgjorde nya förutsättningar för ljus och kommunikation. I sin konferenspresentation berättar han att fem kontintenter, 1887, dvs året före din födelse, hade sammanlänkats med koppartråd. Nu har metallen ersatts av fiberoptik.

Fiberoptik är ett optiskt system inom vilket ljus leds genom cylindrar under reflexioner av ljusgenomsläppande material. Den används bland annat för ljus och kommunikation.Därför har Karpaschevich valt att ersätta den metall som du använde i Metalltrådsfigurinen med fiberoptik. Istället för att i möjligaste mån efterlikna din orginalkostym har Karpaschevich alltså tolkat den utifrån de intensioner du hade i den tid då du levde och verkade men ur sin egen samtids perspektiv.

Sista gången Triadiska baletten spelades i din koreografi var måndagen den 4 juli 1932 på en koreografitävling på Champs Elyséeteatern i Paris. Sen fick du aldrig mera chans att koreografera den. Året därpå tog nationalsocialismen ditt land. Den tog din konst. Den gav dig förbud mot att utöva ditt yrke. Den splittrade din familj. Den förvägrade dig insulin. Den placerade dig på en fabrik som gynnade dess krigsapparat. Den lät dig svälta.

Din dagbok finns här bredvid mig. Ja den är utgiven på tyska och engelska. Det allra sista du skrev i den var ett citat av Rainer Maria Rilke. Det handlar om konsten och evigheten och är nedtecknat den 1 april 1943. Du var då 53 år och hade tolv dagar kvar att leva.

Högaktningsfullt

Charlotta Barlach, Stockholm, 5 juni 2025

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

OTRYCKT KÄLLA

E-post-korrespondens med Katharina Massing, forskarassistent i modern konst, Stuttgart Staatsgalleri, 2025-02-11 och 2025-02-13

LITTERATUR

Bayer, Herbert, Bauhaus 1919-1928, The Museum of Modern Art, New York, 1938.

[länk: https://assets.moma.org/documents/moma_catalogue_2735_300190238.pdf]

Conzen, Ina, Oskar Schlemmer, Visionen einer neuen Weld, Staatsgalerie Stuttgart, Hirmer, 2014, tyska.

Conzen, Ina, Oskar Schlemmer – Visions of a New World, Staatsgalerie Stuttgart, Hirmer, Baden–Württenberg, 2015, engelska.

Read, Gray, Architecture as a Performing Art (Routledge, London, 2016 [2013]), 1:a upplagan, 248 sidor.

Schlemmer, Oskar, Schlemmer, Tut, The Letters and Diaries of Oskar Schlemmer, övers. Winston, Krishna, Northwestern University Press, 1972 [1958], engelska.

Trimingham, Melissa, The Modern and Postmodern Stage of Oskar Schlemmer,

Routledge, 2012, engelska.

ARTIKEL

Lensing, U, Jörg, ”Historical Bauhaus Stage Productions Actualized for Our Time”, Art Style – Art and Culture International Magazine, vol. 2 nr 2, 2019 [länk: https://artstyle-editions.org/wp-content/uploads/2023/08/art-style-magazine-volume-2-issue-2-june-2019-1.pdf] hämtad 2024-12-30.

WEBBSIDA

Designreviewed, [länk: https://designreviewed.com/artefacts/oskar-schlemmer-mens-en-abstractie-in-de-jaren-20-en-30-stedelijk-museum-1987/] hämtad 2025-01-07.

FILMER OCH FILMKLIPP

Bayerische Staatsoper, [länk: https://www.staatsoper.de/en/productions/das-triadische-ballett-1/2023-06-03-1900-14370] hämtat 2025-04-20.

Hasting, Margarete, Schömbs, Franz, Verden Georg, filmatiserad tolkning Oskar Schlemmers Den triadiska baletten, Südfunk Stuttgart i samarbete med Internationes och den belgiska TV-kanalen RTB, [länk: www.youtube.com/watch?v=mHQmnumnNgo] hämtad 2025-01-13.

Schlemmer, Oskar, Triadiska baletten, kort klipp ur föreställning från 1926,

[länk: www.youtube.com/shorts/FfYAMa1BREc] hämtad 2025-03-02.

INTERVJUER PUBLICERADE ONLINE

Agajanian Quinn, Joan, 2020, Beverly Hills View C. Raman Schlemmer. One33seven, [länk: https://vimeo.com/395220982] hämtad 2025-04-17.

Markou, Dimitria, 2024, Dedicating a Lifetime: C. Raman Schlemmer and the Bauhaus School, with C. Raman Schlemmer, One33seven, [länk:https://www.one33seven.com/people/oskar-schlemmer] 31 min, 12 sek – 31 min. 33 sek.

KONFERENSPRESENTATION

Karpashevich, Pavel KTH. “Reinterpreting Schlemmer's Triadic Ballet: Interactive costume for unthinkable movements”, Bauhaus-Universität Weimar, Faculty of Media, Weimar, Germany. Hornecker, E. Honauer, M. Sanches, Pedro, KTH. Conference on Human Factors in Computing Systems - Proceedings, Association for Computing Machinery (ACM), 2018, [länk: www.youtube.com/watch?v=_32Tl6zLGTU] hämtad 2025-02-25.